onsdag 19 juli 2017

Verandan



Sommar, semester och i år står verandan på tur, ja, iallafall invändigt och en del målning också såklart.





Äntligen kom sommaren, semestern och lusten att ta tag i verandan. Har gått igenom alla mina "skräphögar" av material som dräller uppe på vinden, det är alltså sådant som blivit över eller (mest troligt) ratats vid tidigare torparbeten. Lyckades dock med konststycket att faktisk få ihop ett hela verandagolvet, tack vare en sista golvbräda jag hittade dagen efter, när jag nästan gett upp hoppet. 


Därefter började jag rota runt bland pärlsponten som blivit över. Ingen rolig historia måste jag säga. Fulhyvlat, grova kvistar och allmänt risiga panelbrädor var vad som fanns kvar. Men jag lappar och lagar. Målar och försöker dölja el i värsta fall såga bort de allra sämsta bitarna. 


Det absolut bästa med verandaarbetet (bortsett från att få ett extra rum då förstås) är allt material som försvinner; fyra säckar isolering, en hög golvbrädor (resterna  är numera upphugget till ved), pärlspontshögarna, pappen (jag egentligen tänkt använda i stora rummet, men  planerna har ändrats efter tidens gång), färgen...


Planen är att tömma så mycket som möjligt på vinden för att ge plats åt allt material (golvlister, hålkäl och annat krafs) som ligger i stora rummet. Det är nämligen det som är nästa etapp i torpet. 

Tidigare hade jag lerklinat trossbotten.


Lång- och kortfibrig hampa ligger som isolering i bjälklaget.


Så roligt att lägga golv igen, det gick som en dans.


Det saknades två bitar.








Men...på morgonen, när jag gick igenom högen igen hittade jag...den sisa golvbrädan.


Den var dock sprucken, men jag limmade och fick den på plats efter lite lirkande och fixande.


Isolina som jag isolerar och drevar resten av verandan med.








söndag 1 januari 2017


Jodå, 2016 harvarit ett brokigt år. Nytt jobb och att få ihop det med djur och torparbete har inte alltid varit lätt. Är inte ledig lika mycket nuförtiden, men har många andra förmåner med mitt nya jobb.

Slog även till och tog riktig semester, åkte bort och var, bara ledig. Så underbart.





Nu i mellandagarna har jag också varit ledigt och då har jag äntligen tagit tag i det här med måleriet av torpet. Eftersom det gått så lång tid sedan jag målade pärlsponten i köket och för att jag var för lat för att leta rätt på min egenkomponerade brytning av kulören så hittade jag en burk grå/grön linoljefärg från Ottonsson. Det var den jag brutit 1/5 med titanvitt som jag målat taket i köket med i somras.  Provmålade en vägg med den och ja, den är väl måhända något gråare än min brytning, men det går knappt att se med blotta ögat. Så behändigt, då blir jag ju av med den burken också.




Inte nog med det, hittade även en burk Ottosson sandgul linoljefärg som bara stod och drällde. Har funderat länge och väl på vilken kulör jag tänkt måla förstugan i. Jag vet ju sedan tidigare att det från första början funnits en gul nyans där. Har hittat spår, både på panelen som tidigare suttit där och under krokarna som satt på väggen när jag plockade ner torpet.




Har själv funderat i helt andra banor eftersom jag inte direkt lockades av den där gula nyansen. Men tänk vad bra att saker få ta lite tid. Och vilken tur att en är lite snål. Burken med den sandgula linoljefärgen hade jag köpt för att bryta till en ljus, ljus gul nyans till köksinredningen. Men det gick dessvärre inte att få till den som jag tänkt. Så därför var det ju bara att sätta igång. Tänk vilken lycka, jag blev mer och mer nöjd med den sandgula färgen ju mer jag målade.
 
 





Två dagar efter jag målat klart förstugan hittar jag de gamla krokarna som suttit på väggen. Döm om min förvåning när jag vänder på en av dem...



 
 

 ...så nöjd med denna slump, eller kanske var det inte en slump. Nåväl, det lutar nu även åt att hela veranadan kommer målas sandgul och det i ackompanjemang av Ottosson Hastinggrå, om jag nu inte hinner ångra mig. Gokväll och god fortsättning på det nya året!



tisdag 29 november 2016

Sommarpotpurri


Det blev lite tyst ett tag här i bloggen. Vet inte om någon märkt av det, men trots det har det allt hänt lite på torpet sedan sist. 

Det som bidragit till tystnaden handlar inte så mycket om att det inte hänt någonting här på torpet, det har ju trots allt gått nästan en sommar och en hel höst sedan sist. Inte för att flitens lampa har lyst enormt över och i det lilla torpet, men helt dött har det inte varit.

 Blev av med min mobil i somras och med den försvann tillgången till att enkelt ladda upp bilder från den till bloggen. Med ny mobil borde det gått som en dans, men dessvärre hittar jag ingen lämplig app för blogger längre. Allting blir bra mycket mer komplicerat utan den. Men, nu har jag tvingats gå en annan väg så här kommer ett litet sammandrag av sommarens torphändelser och arbete. Håll till godo.

Har haft bästa snickarhjälpen i sommar och fått ihop verandan med karmar och nygamla bågar.

Och färg har verandan också fått, falu ljus såklart.

Numera är även nytillverkade pardörren på plats, den som väntar på något gott...

Vita knutar, hängrännor och stuprör blev det också till slut.

Återanvändning av de gamla golvlisterna i köket. Skrapade, sandpapprade och klara att använda runt köksskåpen bl.a.

Den gamla köksbänken är nästan färdigmålad nu.

Komposten har jag kämpat med att få ihop...skam den som ger sig. 
Tung som skam är den också.

Tjärad och klar, bara locket som saknas här.



Och så lite trädgårdsfröjd. Bönor och blommor förgyllde hela sensommaren och den långa hösten.

Sent om sider fick stugan nya knutar, som nu är vitmålade, och en omgång färg till.




De ville aldrig sluta blomma, en sådan lyx, att vecka efter vecka kunna plocka stora buketter
med vackra och väldoftande blommor.

Första rabatten runt stugknuten anlades också. Här växer snart en mängd gamla blommor som:
fänrikshjärtan, pion, humle, akleja, snöklocka mm mm.

Även ett par hösflox av äldre sort har planterats in i rabatten.



En skymt av den gamla pardörren, intill en nyplanterade pion, en astillbe och en alunrot
som jag hoppas kommer göra sig fint tillsammans.

Och så var det de här illbattingarnas som nu är stora och inte riktigt lika lätthanterliga.

Tapeter till rummet. Första omgången funderade jag över dessa.

Sedan var dessa på tapeten (...).

Efter en evig vånda och djup beslutsångest blev det så denna.
Tänker att de kanske kommer upp till jul.



Hösten är här


Det tog lite tid, men nu är den här...hösten. Inte så att jag direkt längtat, men det betyder att det är dags att se över alla draghål för att hålla värmen kvar inomhus så länge som möjligt. Och att det är dags att börja elda i vedspisen igen.


De flesta innerbågarna är på plats. Och i år har jag även använt riktig fönstervadd och fönstertejp för att få bukt med kondens och drag. Några fönster har även fått en liten extra översyn och lite mer tätningslist.

Vedspisen är iordninggjord så ikväll kan jag premiärelda i vedspisen. Så efterlängtat. Tänk att en ska dra ut på det så länge, men nu är den rengjord och fått ett nytt lerskikt. Bästa förutsättningarna är förstås att det blåser upp lite ikväll så det blir lätt att få igång brasan och för att slippa att röken drar in och lägger sig tung i köket.

Hade även varit kul om jag hittade spissvärtan också, då hade spisen blivit riktigt fin. Det går ju inte att lyckas med allt. Den ligger väl någonstans och väntar, undrar bara var.



Så här såg leran ut innan jag påbörjade arbetet.

Ny lera på ugnstaket.

Och så får värmeljusen hjälpa till att få ut vattnet ur leran.

Efter några dagar går det utmärkt att elda i spisen igen.


onsdag 17 augusti 2016

Limfärg


Har länge funderat över vilken slags färg jag ska måla murstocken med. Valet föll till slut på limfärg. Har varit lite nyfiken på andra typer av färger än linoljefärg och äggoljetempera, så det passade ju bra.

Jag har ju förstått att det inte är helt lätt att måla med just limfärg. Att blanda den var inte heller särskilt lätt må jag säga. Trots att jag gjorde enligt konstens (läs Skansens recept) alla regler så blev det ju klumpar i, både i kritvattnet och i limmet.

Men, men...jag silade ner allt i en bytta och rörde om ordentligt och allt såg bra ut. Sedan blev såklart färgen ståendes. Hann inte med just målandet nu när färgen äntligen var klar. Efter några daga inser jag att jag måste måla, och det nu. Annars kan jag lika gärna slänga färgen.

Det får bära eller brista. Jag börjar måla och det blir flammigt, färgen sugs upp direkt i leran i murstocken och jag inser att det här kommer sluta i katastrof. Jag kämpar på och det går trögt, det blir dessutom bara värre och värre ju mer jag penslar och stryker. Ångesten kommer krypande. Till slut känner jag mig klar. Eller, jag menar; så klar en kan bli som amatörmålare av limfärg.

Lämnar ödesplatsen och går och lägger mig. När jag dagen efter går upp på vinden för att inspektera förödelsen inser jag att det minsann inte ser så jättetokigt ut iallfall. Jag hoppas denna färg ska målas i flera omgångar, isåfall tror jag nog att det kan bli riktigt bra.

En annan fadäs kring limfärg och min murstock är att jag oljat kanterna på murstocken, för att härda och göra just dessa partier mer stryktåliga. Nu inser jag att limfärgen inte riktigt får lika mycket fäste just där. Hmmm...Nåväl, jag provmålade på vinden och får nog vänta lite innan det blir färg på murstocken på bottenvåningen.

Har nu även lyckats läsa mig till att limfärg ska man helst måla med under vår eller höst då det är kallt och fuktigt, hmmm...





lördag 30 juli 2016

De tidigare torpägarna


I början av sommaren fick jag ett efterlängtat besök. Återigen var de som tidigare bott i torpet på visit. 

Jag fick visa upp torpet och det som hänt sedan sist och det är en del. Då, för tre år sedan, hade jag inte ens ett golv att stå på inne i torpet. Denna sommar kunde vi sitta i (byggröran) i köket och dricka vårt kaffe. 

Jag fick två stora fina pelargoner som gåva av mina gäster, sådana som alltid funnits i torpet om somrarna när det stod på sin ursprungliga plats. Nu har de hittat sin plats även här. Tack!

Den lilla grodan


Ja, inte vet jag, men en groda har jag haft vid entrén till huset sedan jag började bygga (vi är ju uppe i några år nu så att säga). Först i en stor pöl vatten som blev kvar efter första grundläggningen. Däri låg grodan och kväkte hela sommarhalvåret...det slutade med att jag då och då gick ut och pratade med hen.

När pölen sedemera försvann och ersattes av en gårdsplan och en granittrappa upp till torpets tillbyggnad trodde jag att grodan var ett minne blott. Hade faktiskt lite dåligt samvete och funderade över vart grodan nu skulle ta vägen. Döm om min förvåning när jag plockade bort plåtarna som legat över lerbyttorna som stått vid trappen sedan i höstas och hittade...tada! Min vän grodan.

På något sätt känns det lite som att hen för tur med sig...som ett gårdsrå...att vara rädd om som i gamla tiders folktro. Hursomhelst är jag rädd om mina grodor. Vem vet, det kan ju faktiskt vara en förtrollad prins...eller handlar det bara om att påminna om egenskaper hos den där som snart ska bo i torpet...(klossa, tossa, hoppetossa) alla benämningar på en  klumpig och enfaldig kvinna...hmmmm...

måndag 18 juli 2016

Semestergöra




De senaste dagarna har det varit en del uppehåll och då passar det ju bäst att vara ute.
Har äntligen jobbat bort det dåliga samvetet för de stackars fåren som gått hungriga nån vecka...börjat knapra sly som en skock getter och skrikit på sin matte "mat, mat...vi vill ha bättre mat".
Dagen efter den stora byggnadsvårdsdagen var fåren prio nummer ett. Det blev inte bara en ny hage åt mina ullbollar, alla de andra hagarna putsades också så att jag snart kan skilja lammen från sina mammor, ja, åtminstone ska baggarna snart få gå i en egen hage. Annars lär det bli kalabalik till jul.
Men jag har också gallrat i den lilla grandungen, mellan torpet och fårens vinterhage. Skönt med lite ljusinsläpp. Tänkte först bara förbereda för ett litet ved- och pelletsupplag nära stugan, men det blev lite mer än så. Det är ju så roligt att använda motorsågen, speciellt när det blir så stor och fin skillnad. Här finns också en plan för ett litet uthus/förråd/hönshus/redskapsbod...så småningom. Hade varit perfekt.
Jag har även försökt få ihop komposten jag tidigare skrivit om. Inte helt lätt när en är amatör och själv, dessutom är den rätt stor, tung och bökig. Fick ihop tre sidor och en fjärde är klar, men inte monterad.


Införskaffade en ny kulör till köksinredningen. Ottossons Antikvit. 
Provmålade luckan till diskmaskinen, tror det blir perfekt.

Rensat bort grankvistar och sly mellan torpet och fårens vinterhage.



Har dessutom hunnit slipa mer på en av dörrarna till torpet.



Äntligen en massa grönt gräs att äta av.

En nöjd liten Olle på grönbete.

Byggnadsvårdsdag i torpet


I onsdags hade jag massinvation av familj och släkt som kavlat upp ärmarna för att hjälpa mig med lite torparbete. Själv hade jag förberett deras besök ett par dagar genom att röja, plocka undan, inhandlat penslar, färg, kitt och en massa annat som var bra att ha till hands.

Det målades, kittades, spacklades, drevades, spikades, lerklinades och det fixades med diskmaskin, spisar och ugn. Vilken fröjd, vilken glädje. Och det bästa av allt är att de inte blev avskräckta...de kommer tillbaka, snart.


Drevning av väggarna innan lerkliningen påbörjas.



Stark arbetskraft. Syrran målar foder och en vägg i badrummet.



Lerklining i rummet.



Ugnen installerade och då kunde vi få varm blåbärspaj.



Målning av hallen. Och nej, nej, nej...det ska inte bli vitt alltihopa.



Lerklining i såtarna för vindtätning i rummet.



Jag hade förberett med lappar i varje rum där olika sysslor fanns nedplitade.
 Det vara bara att gå runt, läsa och välja.




Det skrapades dörrar.



Efter den här intensiva dagen var det dags för ryggläge.