torsdag 2 juni 2011

Vad är det som händer?

Det är vi många som undrar... Efter byggsamrådet, som gick så bra, gled "mitt" torp ur mina händer, verkar det som iallafall. Jag och mannen som skulle plocka ner torpet, flytta det och plocka upp det igen, hade bestämt att jag skulle ringa efter byggsamrådet och meddela hur det gått och utifrån det bestämma hur vi skulle gå vidare. När jag ringer honom har ytterligare en spekulant på "mitt" torp dykt upp...

Min nya förälskelse, det lilla torpet vid Kvarndammen

Det var visst en man som tydligen ville betala 250.000 för "min" drängstuga (läs rucklet), som han sedan skulle flytta själv. Det pris som vi pratat om var 50.000 för byggmaterialet (torpet/rucklet) och sedan självklar mer för jobbet med nedplockning uppsättning förstås. Trots att vi pratat om detta (muntligt avtal?) under ett års tid skulle naturligtvis mannen med den tjocka plånboken inväntas...sådant verkar ta tid!

Där någonstans tappade jag allt och det är anledningen till min frånvaro här också. Jag har helt enkelt inte orkat med någonting som har med torp, hus eller husflytt att göra, mer än att med ljus och lykta försökt hitta ett nytt hus. Jag hittade ett ganska omgående. Det huset var jag och tittade på för några helger sedan. Ett jättefint hus: rymligt, högt i tak, välbevarat, en jättefin kakelugn och järnspis...men det var någonting...till slut kom jag på det, detta var ett hus helt plötsligt...inte ett torp! Sedan dess har jag gått och grubblat över hur jag skall göra. Vänta och se om jag ändå kan få "min" drängstuga, ta detta nya hus eller hitta ytterligare ett?!

Tänk om det är som så att ödet spelar sitt eget kortspel, tänk om allt som händer faktiskt har en mening i större bemärkelse. Idag kom nämligen min mamma förbi och sade att hennes bror hade fått nys om ett torp som måste bort eftersom grustaget det ligger vid skall utvidgas och de skall börja ta sand där huset idag står. Vi åkte dit och jag blev helt enkelt förälskad.

Detta torpet ligger bara tre mil från min tomt, dessutom finns det en rimlig chans att detta torp faktiskt kan ha tillhört min farfars barndomsgård. Hade inte det varit helt fantastiskt om det vore på det viset...då finns det ju också en god anledning till att allt blivit som det blivit med de andra torpen/husen, eller hur.

Imorgon skall jag ringa och se om jag kan få ta mig an huset, och tänk om det faktiskt varit ett torp i släkten, då har jag ju också möjligheten att få historien om huset och tänk att faktiskt kunna ta tillvara på just det huset. Det finns bara en hake och det är att detta torp egentligen är alldeles, alldeles för litet. Det är inte ens hälften av vad drängstugan är, men helt ärligt så spelar det ingen roll eftersom jag känner i hela kroppen att detta är mitt torp! Imorgon kanske jag får veta.


Kanske kan jag bygga till här så att jag kan få plats med badrum inne.

Det ligger så otroligt vackert vid en sjö.

Huset som jag var och tittade på för några veckor sedan.

2 kommentarer:

  1. Japp Therese! Det ska vara lätt om det är rätt... Invänta du "ditt" hus, det finns många och det kommer till dig om du håller ögonen öppna. Och visst är det mer "rätt " att flytta ett hus några mil än tvärs över hela landet? Och har det dessutom tillhört din släkt så finns det ju ingen tvekan. Och blir det inte det huset så finns det fler. Jag har träffat min vän Susamma i helgen som har två nedplockade torp för uppsättning och jag tycker att det dyker upp fina hus hela tiden. Det ordnar sig : )

    SvaraRadera
  2. Tack för de orden Lotten! Det är nog så det är...eller så vill jag tro iallafall:)

    SvaraRadera