fredag 27 juni 2014

Från en löst ångestknut till en ny, olöst en


Nu när avloppet verkar ha ordnat sig så kommer en ny ångest, ja varför bygga utan ångest? Det hade väl varit för tråkigt. Denna gången handlar det om beslutsångest. 

Det är dags att få upp verandan. Delarna står på logen och vänta på renovering. Alltså, det där med fönster börjar ta emot nu. Inte nog med att bågarna är VÄLDIGT risiga, många glas krossades vid en liten olycka för ett år sedan ungefär. Utöver dessa originaldelar har jag två fönsterkarmar för fyra fönster i vardera karm ståendes. Ett utomordentligt blocket-fynd jag gjorde för en del år sedan. Helt nyrenoverade, med innerbågar och med karm då som jag nämnde. Bara att ta och bygga in i en ny veranda. Till saken hör att de renoverade fönstren har en helt annan storlek och glasindelning (se bilder nedan).

Med tanke på alla de fönster jag redan renoverat känns det väldigt lockande att ta de nyrenoverade till verandan. Då får jag även innebågar, en "stabilare" och varmare veranda, jag slipper allt jobb och att skaffa mer glas, jag får även en något större veranda (vilket är praktiskt, och kanske passar bättre in på huset eftersom det nu är isolerat och lite större på fasad och höjd). 

Även fast denna lockelse är så stor gnager ändå känslan någonstans inom mig att det inte är rätt, det blir inte bra. Frågan är om de nyare delarna gör verandan klumpigare, mindre smäcker och förfular mitt vackra torp. Råd mottages tacksamt.


Här är hela fönsterångesten. Originalverandan.

Högerfönstret är nyrenoverat, har innerbåge och
har på denna bild insidan utåt (för färgens skull) 


Här är högerfönstret med rätt sida utåt.
Det har ändå en viss harmoni tillsammans med pardörren,
men är 4 cm bredare och ungefär lika mycket lägre.



Så såg torpet ut med verandan före nedplockningen.

Att tänka på är att huset är något bredare och högre
med tanke på ny isolering.



Uppbyggt igen, lite högre, lite bredare och längre.

Sen ser huset lite extra högt ut när hela grunden syns.
Grävmaskinen har inte gjort klart allt än. 


Det verkar lösa sig - om avlopp som kretslopp


Om juni månad började lite knaggligt så kan jag meddela att jag nu lyckats arbetat upp ett betydligt högre tempo. Ledig, långa dagar att sätta tänderna i både det ena och det andra i torpet...och det bästa av allt, nu kan jag även ta mig tid att göra andra saker, också. Som att gå på REKO-festivalen som Byggnadsvård Nääs anordnade i veckan.

Dessutom tror jag mig ha löst den gordiska knuten...ja, just det...avloppsfrågan. Var på miljökontoret på kommunen nu i förmiddags. Laddad till tänderna med ansökningar, ritningar och mängder av goda argument till att få lösa mitt avlopp på ett lite mer kontroversiellt sätt. Eller ja, jag personligen tycker inte att det är kontroversiellt, men jag tänker att tjänstemän och beslutsfattare kan ha den tanken. 

I min värld är min avloppslösning (se bild nedan och Avlopps-feeling) en lösning som kommunen borde arbeta mer med, för att få fler att anlägga kretsloppsavlopp och mer ekologiskt hållbara avloppssystem. Dessutom borde det vara gratis att ansöka om ett sådant avlopp och det borde vara dubbelt så dyrt att ansöka om ett avloppssystem där även WC är påkopplad. 

Ytterligare argument för denna avloppslösning är att den är betydligt billigare, vem vill egentligen lägga närmare 150.000 på avlopp? Med en markbädd som du efter 20-25 år ändå får gräva upp, betala slamdeponi för, och sedan gräva en ny markbädd. Dessutom sänker jag den årliga kostnaden då jag inte behöver ingå dyra avtal med tillverkaren, jag behöver inte köpa flockmedel, jag behöver inte oroa mig och felsöka när den röda lampan börjar lysa, jag behöver ingen slamtömning samt att det går åt betydligt mindre elektricitet. 

Den enda nackdelen med min avloppslösning, som jag ser det, är att jag får ta hand om fekalier, urin och slam själv. Men för det första verkar det inte särskilt krångligt och för det andra, en trädgårdsnörd som jag håller ändå på och jobbar för att få näring till mina blommor och växter på naturlig väg genom nässelvatten och annat. Med andra ord så gör det ingenting, detta arbete kommer generera än mer näring till min trädgård. Komposten kommer att hamna bland blomster och i rabatter. Kretslopp, ekologiskt hållbart och försvarbart. JA! Och jag kommer förmodligen sova betydligt bättre om natten och slippa mardrömmar om den röda lampans sken.


En separat urinuppsamlare, tre containrar som ska fungera som slamavskiljare med syresättning 
för biologisk rening. Två latrinkomposter till fekalierna.

Och hur gick det på kommunen nu då? Jo tack, bra! Inga invändningar, jag fick inga förslag på alternativa lösningar, mer än att vi diskuterade avloppsmarknadens filteranläggningar för småhus (fritidshus) och regler kring dem, hur de fungerar och hur de skulle kunna fungera i åretrunthus eller inte. Fick bara medhåll angående min avloppslösning och "Ja, det här borde fungera" och en 40 minuter lång väldigt intressant diskussion. Tänk att detta som varit så jobbigt, svårt och ångestframkallande faktiskt idag var bland det roligaste jag gjort i mitt husbygge, eller ja...typ.



Annars är jag nästan klar med ett av rummen, det i tillbyggnaden. Eller ja, klart och klart...
innertaket ska upp och det ska spacklas, sättas upp papp, foder, lister, målas och lite annat...

Min experiemntvägg som jag kallar den. Målad med äggoljetempera
på de överblivna fasadbrädorna.
Vet inte om det blir lite för randigt.

Några av brädorna är bara grundmålade med en ljus tempera,
bruten med bara några gram grön umbra. De andra brädorna är 

målade en gång till med betydligt mer grön umbra och därefter slipade.

En inblick från hallen.

Här i mellanväggarna passar det utmärkt att göra slut på spillet
från träfiberisoleringen.

Och badrummet har fått golv att står på.
Nu är hela bottenvåningen golvad.

Inspiration från BVN och REKO-festivalen.
Liknande färgval som jag ska ha i mitt kök.

Vackra gröna färger till mitt kök kanske.

Det är tysk grön umbra.

Föreläsning om bl.a. energiåtgång vid tillverkning av
olika byggnadsmaterial. Mycket intressant.

Tips på en annan typ av intressant färg under REKO-festivalen.
Föreläsare här var  Conny Gerer.


söndag 15 juni 2014

Äggoljetempera


Eftersom det nu har blivit dags för lite mer inomhusmålerier har jag prövat att göra äggoljetempera några gånger under våren.

Jag har följt Skansens recept*med några små förändringar:

denna gången blötlade jag färgpigmentet (ett par matskedar grön umbra) kvällen innan och jag "rev" ner titandioxid och zinkvitt genom ett finmaskigt nät innan jag blandar det med äggoljesmeten. Jag har upptäckt att speciellt titandioxiden har en tendens att bilda små små klumpar i färgen och dessa är svåra att få bort, även om man silar färgen genom en nylonstrumpa innan strykning. 

Färgen är inte särskilt dryg så av dagens färg gjord på: 3 ägg, 3 dl vatten, 3 dl olja och några dl olika pigment räckte till sex stycken brädor (4-5 m långa) målade på en sida och kanterna. MEN färgen är desto roligare att måla med. OCH så blir det så väldigt vackert. OCH inte nog med det, det känns ju helt enkelt underbart att så enkelt själv göra sin egen färg. 

Brädorna tänker jag ha i rummet i tillbyggnaden vilket du kommer att få läsa om i kommande inlägg. 


Alla ingredienserna klara.


Riva ner titandioxid så den inte klumpar sig.


Äggoljesmet, se så gul och fin den är. Ekologiska närproducerade såklart.



Äggoljesmet blandat med zinkvitt.


Se vilken fin färg det blev.


Och i den här omgången blir det en betydligt mörkare färg.

Skillnad i mängden grön umbra.

Slipning efter andra målningen, funderar på om jag ska behålla
brädorna med mönstret eller måla en sista gång...












Avlopps-feeling


Ja, du läste helt rätt. Alltså vissa delar är lite jobbigare än andra, vissa delar av husbyggarjobb stjäl betydligt mer energi än andra. För mig är avlopp en sådan energitjuv. Tänk då var glad jag blev när jag äntligen fick lite avlopps-feeling.

Det värsta är att avloppsfrågan har ju varit löst sedan väldigt länge. Det ingår liksom i bygglovsärendet. Men ända från början har jag varit väldigt fundersam om den lösningen jag fått godkänd verkligen är en sådan som jag vill ha. Och svaret kommer nu: NEJ! Det är det inte. Tankemöda har nu, under ett antal månader, gått åt till att försöka klura ut hur jag önskat lösa det hela. Problemet har varit att jag inte är det minsta kunnig på området (det verkar bara krångligt, hopplöst, tråkigt och besvärligt...). Det hjälper inte heller att ringa och fråga på kommunen. Där levereras inga svar inte, snarare känns det än mer komplicerat när luren har lagts på.

Men, det jag ändå på senare tid har bestämt mig för är att jag vill ha en urinsorterande torrtoalett som det så vackert heter. Alltså ingen vanlig WC. Problemet har varit vad som ska komma efter detta. Ska jag ta vara på urinet själv eller koppla på det på BDT-vattnet? Vad behövs det för rening därefter? Vad för slags tankar behövs? Vad gör jag med resten? ...

Så drog jag mig till minnes att jag i höstas, på Hem- och Villamässan, hade träffat på en man som var lyrisk över sin separerande toalett. Jag hade även fått hans nummer ifall jag behövde hjälp eller hade några frågor. Jag ringde för ett par veckor sedan, han kom hit, berättade, visade, skissade och sa sedan: "googla lite och läs på så skriver du ner hur din lösning ska se ut så går jag hem och skissar på det hela så du får med en ritning och sen går du till kommunen och talar om hur du vill ha det."

Sagt och gjort, igår föll den sista pusselbiten på plats och jag kom på att jag ska erbjuda kommunen en unik chans att (gratis!) undersöka mitt system. Jag satte mig och skrev ner min lösning som i korta drag ser ut såhär: jag leder urinet till en IBC-conainer som jag sedan tömmer i min trädgård sommartid. BDT-vattnet leder jag till en annan IBC-container som i sin tur är kopplad till ytterligare en (ev. kan en tredje cotainer komma på tal, om det ska vara nödvändigt). Jag kopplar in en luftpump i den första containern och leder det renade vattnet in i nästa container där det sista slammet separeras. Här är tanken att kommunen kommer in i bilden, det är här de ska ta prover på mitt renade vatten och se om det är tillräckligt rent. Sen, efter det tänker jag att jag kan leda ut det renade vattnet i bäcken och ner i en våtmark. Slammet tänker jag att jag också tar hand om själv. Komposterar det och använder det på ängen eller bränner upp det.

Nu återstår bara att se om även miljöenheten blir lika lyrisk över detta erbjudande som jag är nu. Jag menar, de har ju världens chans att vara nå´t genialt på spåret ;)

måndag 2 juni 2014

Nu var jag där igen...


Jag ska inte oja mig om hur tiden går och att det återigen redan gått en månad sedan senaste inlägget och så vidare och så vidare. 

Vi går rakt på sak istället. Jag har nu rätt dåligt samvete för hur lite tid jag spenderat på mitt lilla torp. Detta trots att jag vid flera tillfällen lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig ge mig det. Livet pågår. Det händer så mycket annat också (tro´t eller ej), livet är inte bara byggnadsvård, gamla hus och hårt arbete. Man måste faktiskt även njuta av livet, också. Ett ämne jag inte berört särskilt mycket i bloggen, trots att just konsten att njuta av livet står med bland bloggens "ledord". 

Att njuta av livet just nu innebär att bara gå omkring i min trädgård efter en dags arbete. Att bara se allt det gröna, vackra. Att upptäcka nyutslagna blommor. Att hitta små grodungar i gräset. Att se katternas märkliga jagande och lekar med flygande insekter. Att vattna så att växterna kan fortsätta växa och ge blommor och skörd. Att plocka ogräs. Ja, faktiskt! Att rensa i mina land är njutning.

Eller att snöra på sig joggingskorna och ge sig ut på en springtur nu när fötterna läkt efter ett slitsamt Göteborgsvarv. Att få lov att visa mitt lilla torp för alla mina grannar. Att höra göken gala både morgon och kväll. Att ta en fika eller ett glas vin med en god vän. Att se min systerdotter uppträda och dansa. Ja, listan kan göras lång på sådant som jag ägnat min tid åt...men jag tror minsann att jag nu samlat på mig tillräckligt med energi för att sätta igång med hårdhanskarna. Vänta ska ni få se!

MEN...det är inte hela sanningen. Jag har haft en hel del ångest också. Avloppsångest. Känn på den! Den ångesten kan du läsa mer om i nästa inlägg...


Det här har jag bl.a. pysslat med under våren. Det blev väl närmare 50 mil
före Göteborgsvarvet kan jag tänka.



Så kom den stora dagen. Tyvärr inte till löparens belåtenhet, men jag kom ju i mål.


Ett besök på Härön med kollegorna hos kollega.

Gästgiveriet. Tvåfärgat, gult utåt havet för att synas för kommande gäster, rött mot land.
Röd färg var billig, gul färg var dyr.

Öns första skola, senare församlingshem, nu öbornas gemensamhetshus med bibliotek.

Gökotta med hembygdsföreninen.

En ovanlig syn nuförtiden.

Sprickfärdiga vallmo i trädgården.


Fingeborgsblommorna slå snart ut.


Och så tar vi en runda till. Det blir ett Göteborgs-varv även nästa år.