måndag 2 juni 2014

Nu var jag där igen...


Jag ska inte oja mig om hur tiden går och att det återigen redan gått en månad sedan senaste inlägget och så vidare och så vidare. 

Vi går rakt på sak istället. Jag har nu rätt dåligt samvete för hur lite tid jag spenderat på mitt lilla torp. Detta trots att jag vid flera tillfällen lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig ge mig det. Livet pågår. Det händer så mycket annat också (tro´t eller ej), livet är inte bara byggnadsvård, gamla hus och hårt arbete. Man måste faktiskt även njuta av livet, också. Ett ämne jag inte berört särskilt mycket i bloggen, trots att just konsten att njuta av livet står med bland bloggens "ledord". 

Att njuta av livet just nu innebär att bara gå omkring i min trädgård efter en dags arbete. Att bara se allt det gröna, vackra. Att upptäcka nyutslagna blommor. Att hitta små grodungar i gräset. Att se katternas märkliga jagande och lekar med flygande insekter. Att vattna så att växterna kan fortsätta växa och ge blommor och skörd. Att plocka ogräs. Ja, faktiskt! Att rensa i mina land är njutning.

Eller att snöra på sig joggingskorna och ge sig ut på en springtur nu när fötterna läkt efter ett slitsamt Göteborgsvarv. Att få lov att visa mitt lilla torp för alla mina grannar. Att höra göken gala både morgon och kväll. Att ta en fika eller ett glas vin med en god vän. Att se min systerdotter uppträda och dansa. Ja, listan kan göras lång på sådant som jag ägnat min tid åt...men jag tror minsann att jag nu samlat på mig tillräckligt med energi för att sätta igång med hårdhanskarna. Vänta ska ni få se!

MEN...det är inte hela sanningen. Jag har haft en hel del ångest också. Avloppsångest. Känn på den! Den ångesten kan du läsa mer om i nästa inlägg...


Det här har jag bl.a. pysslat med under våren. Det blev väl närmare 50 mil
före Göteborgsvarvet kan jag tänka.



Så kom den stora dagen. Tyvärr inte till löparens belåtenhet, men jag kom ju i mål.


Ett besök på Härön med kollegorna hos kollega.

Gästgiveriet. Tvåfärgat, gult utåt havet för att synas för kommande gäster, rött mot land.
Röd färg var billig, gul färg var dyr.

Öns första skola, senare församlingshem, nu öbornas gemensamhetshus med bibliotek.

Gökotta med hembygdsföreninen.

En ovanlig syn nuförtiden.

Sprickfärdiga vallmo i trädgården.


Fingeborgsblommorna slå snart ut.


Och så tar vi en runda till. Det blir ett Göteborgs-varv även nästa år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar