söndag 23 november 2014

Tillökning


Får jag lov att presentera de nya invånarna i Paradiset: Ludde, Kamilla och Kristina. Tre fruktansvärt söta värmlandsfår som numera kan betraktas som ett tillskott i familjen.

Jag har närt en dröm om att återinföra djur på gården där det under min egen uppväxt fanns kor, tjurar, hästar, hönor, katter och under en kort period även grisar. Jag vet också att farfar hade får en gång innan jag kom till världen. 

Mina två katter kan jag knappast räkna som start på denna nygamla era, men däremot mina tre fina värmlandsfår som numera går här ute på ängen och betar. Tre känns lagom att börja med, en mycket liten "flock" som känns hanterbar för en nybörjare som jag. Dessutom får jag möjlighet att känna på om detta verkligen är någonting jag vill och kan fortsätta med. 

Min förhoppning är att tackorna till våren ska få några små lamm som ska utöka flocken. Och det känns som att det är först om ett år som jag mer säkert kan säga om det blir en fortsättning eller inte. Det finns mycket som kan hända och det är många saker att tackla, inte minst den dagen ett djur blir sjukt eller måste slaktas. Än så länge är det bara väldigt mysigt. Och att dessutom ha privilegiet att ha underbart vänliga grannar som hjälper till med både det ena och det andra gör allt betydligt mycket enklar det också. 

Ett stort tack till er!


Ludwig
Kamilla

Kristina och Ludwig i sitt vindskydd.


Kamilla med Kristina och Ludde i bakgrunden.
Glatt ätandes på en tallgren som matte släpat hem från skogen.


Och sist, men inte minst så har novemberkaktusen börjat blomma.

Avlopp


Sådär ja. Nu är avloppshistorien klar. Inte för att jag fick det precis som jag ville, men markentreprenören var beställd och jag fick en ok lösning från avloppsåterförsäljaren, en lösning som miljöenheten godkände. Jag har nu grävt ner en FANN 906 med Bio-drän samt en urintank.

Lösningen blev naturligtvis betydligt dyrare än tänkt. Dessutom får jag/vi aldrig veta om "min" lösning är fullt fungerande, vilket jag i och för sig fortfarande tror. Trist att bo i en kommun full av bakåtsträvare. Ännu tristare att när det väl finns en frisk fläkt med sunt förnuft som faktiskt tror på alternativa lösningar så ska denne stoppas av trötta gubbar som suttit på sitt kontor alldeles för länge och som inte är ett dugg intresserad av framtiden, kretslopp eller annat klokt. Ja, det är min teori. 

Det som är tristas är att kommunen själv tillåter att gamla (uttjänta!?) reningsverk återanvänds på ny plats, och att det godkänner att det används tillsammans med en gammal markbädd. Det avlopp som ska renas kommer från en kommunal skola i kommunen. Kungälvs kommun lovade dessutom att det skulle tas en massa prover på det "renade" vattnet (i vissa fall fanns det visst pengar och intresse av provtagningar!) i denna anläggning, men mig veterligen finns inga testresultat att ta del av. För det är väl ändå offentlig handling (!?). Eller smygs det med testresultaten? Och jag kan ju bara nämna att det var inte igår denna anläggning grävdes ner på den nya platsen.

Utifrån detta kan jag krasst konstatera att det är väldigt lätt att ställa orimliga krav på privatpersoner, samtidigt som det är väldigt lätt att se mellan fingrarna när det gäller den egna verksamheten. Det är ta mig tusan ruttet!


Urintank och BDT-tank på plats, snart är även Bio-drän på plats.

Så här tillplattat ser det ut efter att grävmaskinen gjort sitt.
Längtar efter våren när jag ska sätta tänderna i trädgården.

Stentrappan jag köpte av grannen är på plats. Och vallgraven är ett minne blott.

En liten mur som delar av gårdsplan och uteplats.
Här kommer gräset vaja, stenpartiväxter frodas och kaprifolen klänga.

Mellan tankarna som sticker upp har jag redan lagt ner över 200 lökar.
Tänker att det även finns plats för lite bärbuskar i ängsgräset jag ska så till våren.


Det finns mycket plats att planera just nu. Små gångar, färgkombinationer, buskar,
fruktträd, perenner, sommarblommor, kryddland...