fredag 30 oktober 2015

Dörren, den blå dörren


Tja, det är inte bara i Notting Hill det finns blå dörrar. Även torpet stoltserade med den där bekanta färgen. Till exempel en del dörrar. Eller typ alla dörrar i köket.

Jag började redan i somras med att stilla min nyfikenhet genom att plocka bort masoniten som satt fastspikad på dörren. Och under den fanns en ljust gul skönhet med speglar och allt. Nu har jag äntligen återupptagit det arbetet och nu återstår bara lite sandpappring för hand och så ny färg då förstås. Frågan är om den ska återfå sin ljust gula färg. Samma färg som jag tänker att köksinredningen ska få.





Då återstår mest det där finliret som tar sån tid.


Färgen som dörren var målad med från början, grönt och gult. 





torsdag 29 oktober 2015

Foder åt torpet


I fredags, på vägen hem från jobbet, tog jag en tur om det lokala snickeriet här i trakten för att hämta upp foder till torpet. Ja, det är ju tid för en höstledig vecka och då ska det ju jobbas så svetten lackar. 

Har även, som vanligt, bokat snickare till min lediga vecka så jag kan få lite experthjälp med än det ena, än det andra. Och nu när veckan börjar lida mot sitt slut är fodren uppe. Det saknas några meter, men det få jag lösa en annan gång. 

Se hur fint det blev. Vilken skillnad! Nu återstår det att fundera ut vilka färger fodren ska få på de olika ställena. Behöver jag nämna att jag provmålar för fulla muggar?!





Här tänker jag mig en grå nyans, kanske 50% Hastingsgrå 50% Titanvit (Ottossons).


I köket funderar jag på om jag ska ha en mörkare nyans av den gröna väggfärgen 
på fönster- och dörrfoder.

Vad blir det här då? Mörkare grå eller Titanvitt med lite umbra kanske?

Och så lilla muschefönstret i badrummet.


måndag 19 oktober 2015

Uppåt väggarna


Nu när temperaturen stiger i torpet går det även att ta tag i måleriet lite mer på allvar. I somras provmålade jag en hel del olika gråa kulörter och den jag fastnade för var Ottossons nya kulör Hastingsgrå. Blandade den med hälften titanvit och tror det blir bra.

Först en noggrann omgång i själva pärlan, sedan gäller det att få in färgen fint på hela panellängderna. Det är lite trixigt att måla de schellackade kvistarna eftersom färgen pärlar sig och inte riktigt vill fästa. Fick lägga en del tid och energi på att "gnugga" in färgen på kvistarna. Efter expertråd har jag fått lite olika tips att lösa problemet: det en är att torka av ytan med balsamterpentin före målning, det andra var att slipa lite med stålull. Hoppas nästa vägg blir lättare att måla.


Först målade jag så att pärlan och skarvarna fick färg.

Därefter målade jag hela panellängder.

fredag 16 oktober 2015

Kommod och linoljevax


Sedan jag fick hem två pallar pellets och efter ett dygn fått upp en härlig temperatur i torpet är det hemskt mycket roligare att gå ut och återuppta jobbet med än det ena, än det andra.

Det resulterade i att jag igår gick ut och uppdaterade mig på läget. Inventerade material som behövs inför den snart annalkande lediga veckan då en drös hantverkare kommer hit och fixar iordning det där med kök, vatten och el. Det som jag nu väntat på så länge. 

Jag tog också tag i kommoden jag köpte på Hem- och Villamässan för ett tag sedan. För att den ska smälta in i badrumsmiljön lite bättre hade jag sedan tidigare införskaffat svart linoljevax för att ersätta den bruna vaxningen. Och ja, efter en första omgång vax så tror jag det här kommer bli bra, riktigt bra faktiskt.












måndag 12 oktober 2015

100-åringen som fick nytt liv


Eftersom jag fick så fin hjälp med tändaren till pellen i helgen kunde jag ägna mig helt åt att fortsätta bygget med fårhuset. Fönstren krävde lite tankemöda, pill och tålamod, men till slut gick det.

Fick även spika om lite lock och efter en stund upptäcker jag att mellanrummet mellan två panelbrädor är så stort att mina vanliga, nysågade brädor inte passar. Vad göra? Jodå, jag rotade runt bland de gamla överblivna brädorna från torpet och hittar en bred fin 100-åring som passade som hand i handske. En bräda ämnad för en annan byggnad, på en annan plats, i ett annat århundrade. Nu sitter den på mitt fårhus och är väl det som, om 100 år, är det enda som återstår av bygget. Fast detta bygge står knappt i hundra år med tanke på konstruktionen...men om...bara om...



Trots spår av förödande plastfärg går 100-åringen att återanvända...prima virke.


söndag 11 oktober 2015

Ny tändare till min Pelle


Innan sommaren anlänt i år, och då menar jag sommaren, den som infann sig ungefär i mitten av juli, krånglade pellen nästan dagligen. Sedan fick han ett välförtjänt sommarlov och när jag för någon dryg månad sedan började provelda i pellen igen gick han som en klocka. I några dagar. Sedan var han död. 

Han var sten död. Dags att plocka fram instruktionsboken och felsöka. Kom ganska snart på att det måste vara tändaren som lagt av. Och var hittar man en sådan då? Till min amerikanare som typ ingen säljer? Googlade såklart. Fick svar och erbjudande om en hiskeligt dyr sak med orimligt hög fraktkostnad och inget om det fanns en mer lokal återförsäljare, nejdå. Hittade en misstänkt dito i i Mölndal, jag ringde, men nej då! Mejlade ytterligare en i Alingsås, och jodå, jag har två sorter och har inte öppet i helgen, men jag lägger ut den på ett ställe så kan du hämta den när du vill...och ja, fakturan ligger i samma påse. 

Alltså allvarligt! Jag har aldrig träffat mannen i fråga, än mindre anlitat honom för minsta lilla hantverkarjobb och han lägger ut en påse med en tändare till mig, en fullständigt, för honom, okänd människa. Tänk att det fortfarande kan funka på detta vis. Jag blev så glad! Och lika glad blev jag eftersom en kär kollega erbjöd sig att hämta upp den, eftersom hon ändå skulle vägen förbi under helgen. Tack! Tusen tack alla fantastiska människor som finns!



Ny tändare hemma igen.


Att någonting så välordnat och fint förpackat ska skäras loss och bli till någonting som mest liknar en tjuvkoppling.


Tada! Eld i vår spis, igen.



torsdag 8 oktober 2015

Min fina dörr


Nu har min fina dörr äntligen kommit på plats. Se så fint det blev.